Green wonderland
Hej hå gott folk!
Nu laddar vi på med matiga inlägg tätt efter varandra då Pirenopolis förtjänar det! I förra inlägget nämnde vi om vår ankomst till Pirenopolis och det fina hotellet Pousada Santa Terezinha. Denna fortsättningen kommer att handla om vår underbara upplevelse av de otroligt fina vattenfallen!
När vi väl kom fram till hotellet så ställde vi tusen frågor till den stackars irländaren som ägde hotellet, om hur vi skulle ta oss dit, vilka vi skulle se och m.m! Han var otroligt hjälpsam och bokade taxi till oss till de vattenfallen han ansåg vara väldigt fina. Vid detta laget fick vi veta att man endast kunde ta sig dit med egen bil eller taxi då inga bussar gick upp. Konstigt tänkte vi då vattenfallen är stora turistattraktioner. Men vi insåg väldigt snart varför inga bussar gick...
...för att vägen upp var ett äventyr i sig! Taxichauffören hade mycket humor och passade på att göra vår 20 minuters bilresa till ett av de roligaste vi har varit med om. I hela taget kan man sammanfatta att det kändes som att åka genom öknen/djungelsafari + serpentinvägar från alperna. Chauffören skrattade och hojtade till när hela bilen guppade till ordentligt och vi satt och skrattade som små barn som åker berg- och dalbana. Måste noteras att chauffören har en riktigt grym musiksmak! Han inledde med riktigt sköna låtar från Jack Johnson (vila-i-hängmattan-bohemian-style-musik) till Pink Floyd och sedan avslutade väldigt orkester-bombastiskt när vi väl kom fram haha. Skön kille alltså!
Väl på plats så var det fritt fram för oss att upptäcka naturen och vattenfallen Abade! Det finns verkligen inga ord att beskriva naturen, det kan bara upplevas. Men vi gör ett försök! Just nu är det "vinter"-period i centrala Brasilien vilket innebär torka. Högre upp på bergen var de flesta växterna bruna och uttorkade men det var ändå en otrolig mastig naturupplevelse trots torkan. Lite prärien-känsla fick man när man var så högt upp. Vi stannade till vid flera mysiga floder, som kom från vattenfallen, och bara njöt av att titta på det turkosblåa vattnet. Frodigheten och grönskan blev såklart mer och mer ju närmre vattnet man kom.
Vi stannade till vid ett mindre vattenfall och tänkta "ja här ska vi verkligen bada!". Studenterna har tidigare sagt till oss att vattnet från vattenfallen var iskalla så vi började med fötterna först. Ja studenterna skojade verkligen inte med det där. Det var så kallt att det gjorde ont i fötterna! Så vi passade på att leka tarzan bland stenarna för att kunna komma närmare vattenfallet och fotografera massa!
Vid ett av de mindre vattenfallen
Efter 3 timmars hiking med gassande sol på oss kom vi äntligen fram till vattenfallet Abade! The grande finale! I den stunden tänkte vi att vi måste ta ett dop oavsett om vi får köldskador för det var så otroligt vacker och mäktig. Sagt och gjort så gick jag (Sandy) in först försiktig och simmade ut till vattenfallet. Kan inte direkt säga att man vande sig efter ett tag med kylan då det var riktigt kallt men det blev överkomlig när man hade vattenfallet i sikte. Cilla som kom efter mig körde en snabbare dykning i det kalla vattnet vilket ledde till mer traumatisk upplevelse med uttryck som "kroppen är så adrenalinkickad!!" på gränsen till "mitt hjärta började rusa!!!" till "jag såg mitt liv passera förbi!!!". Hardcore. Men nu kan vi stoltsera med att vi har badat vid ett vattenfall! Check i våra bucket-list!
Vattenfallet Abade
Efter flera timmars gående i reservatet plus en ordentlig kroppsnedkylning så avslutade vi vår utflykt med glass och tupplur i de härliga hängmattorna vid receptionen, väntades på vår taxichaufför skulle komma och köra oss tillbaka till hotellet.
Utsikt på väg ner från bergen
Väl tillbaks så var det bara till att hoppa i poolen igen. I jämförelse med vattenfallen kändes poolen mer som en jacuzzi...som vi njöt!
På kvällen gick vi till stan för att äta något gott. Det var ett ganska enkel beslut, samma restaurang igen dvs den som serverade bästa hamburgaren och juice! Och kvällen avrundades med glass och skön kompissnack på en parkbänk utanför kyrkan, där vi kunde blicka ut över hela fina Pirenopolis.
